Dikt till mina underbara döttrar....

Två solstrålar varandra så lika,
fyra ögon så innerligt blå.
Så lika men ändå så unika,
Det finns inget jag inte gör för er två.

Med en gränslös kärlek stark som cement,
jag älskar er verkligen så.
Ska gjuta en hörnsten, ett fundament,
något ni kan bygga vidare på.

När stormen är som värst ska jag vara er lugna hamn,
vad som än händer, vad som än sker.
Som en tröst, en trygghetens famn,
som alltid är öppen för er.

Jag är nog kanske inte rätt man,
att ge goda råd till er två.
Men jag ska verkligen göra allt jag kan,
jag kan inte lova er mer än så.

Älskar er!

Hoppas jag kan bevara den här lilla dikten och läsa den för er när ni blir lite äldre...

Pappa